View On the road in a larger map

måndag 12 oktober 2009

Gilli

Lite som att ta semester på semestern skulle man kunna säga.
Gilliöarna är tre tätt placerade små prickar i havet belägrat
simavstånd utanför Lomboks nordvästra spets. Vad är då Lombok?
Balis östra grannö, mer vet jag inte.

Den största av öarna var den vi åkte till för att, ja det är den
man åker till. Väl frame i sällskap av tre Sälen/Åre-säsongare
satt vi oss på första bästa restaurang och konstaterade att här är
fan rätt fint. En måltid senare och med rykten som hade sagt oss att
dela en privat villa inte skulle kosta miljarder satte vi igång jakten
på boende. Efter att ha vandrat nästan halva ön ner mot dess södra
udde låg den för tillfället sista "färdigbyggda" byggnaden. Ett
ställe kallat Ko-ko-mo resort skapade intresse och vipps var vi på
rundvandring med hotellägaren. Lite som att vara på husvising i en
amerikansk pisserie, ala OC, kändes det som. "..här är er pool, och
här har vi vardagsrummet med soffa, TV, bar, köksbord, walkie-talkie
när ni behöver något, och här har vi ena sovrummet och där borta
har ni det andra. Båda med privata badrum, och här ute har vi... Det
tog ett tag innan vi ens vågade oss på fråga om pris men tillslut
gav han oss en summa på 2,4 miljoner per natt. Snabb huvudräkning och
vi landar på 300kr/natten, var. En liten överdrift på vår
backpackerbudget men är man på dubbelsemester kan man allt unna sig
denna relativt värdelösa mellanskillnad. Sedan levde vi som kungar
för ett dygn. Hyra snorklingsutrusting fick vi inte göra själva för
"det var för långt att gå" så det gjordes åt oss. Trerätters i
villan med beställning via komradio. Vi hade jävligt bra helt enkelt.

Men även inslagna drömmar har ett slut skulle visa sig och de två
andra nätterna sov vi på gränsen till för budgetvänligt. Nog sagt
om det.

På dagarna chillades det runt ganska mycket. Vi snorklade och såg
massvis med fisk och en och annan sköldpadda. Dessutom blev det två
varv runt ön för min del. Ett för Jesper och noll för Elin. Det tog
inte mer än två timmar om man så ville. Elin lämnade oss en dag i
förtid, hon saknade Kuta, och på Lördag eftermiddag kom Jesper och
jag tillbaka. Lite av en känsla av att komma hem var det faktiskt, och
jag kan tryggt säga att det var en skön semester. I semestern.

För att tillsist reda ut denna dubbeltydiget som jag förstår har
uppkommit hurvida vi trivs eller inte så är det så här. Vi hade
lite svårt för stället i början då allt vi kunde ta in var detta
semesterfestandet som ständigt pågår, vilket man lika gärna skulle
kunna hitta på vilken charterresa som helst och inget vi kännde att
vi var tvugna att dra halva jorden bort för. Vi hade mer tänkt oss
ett ställe där alla glider runt och mår allmänt bra, härligt folk
som gillar att ta det lugnt och träffas på stranden istället för
på Bounty (tolka Husaren). Så har det inte varit exakt, även om vi
har haft en del bra stunder och det är dom vi kommer att ta med oss
härifrån. Och tillslut lämnar vi ändå Bali med gott hjärta.

Jag känner mig redo att ta mig an Australien nu även om jag
fortfarande inte riktigt vet vad jag vill göra i det stora landet. Det
finns miljontals val men först har jag bestämt mig för att försöka
skaffa ett jobb. Jag börjar med det, och sen utgår därifrån. Tisdag
kväll flyr vi Bali villket ger oss en dag kvar. Det är bara att
börja ladda.

Hoppas hösten smakar där hemmma
Skål!

0 kommentarer: